Den magiska snigeln
D et var en gång ett förtrollat land, långt borta vid världens ände. Där levde alla världens djur i en förtrollad skog som en gång blivit förtrollad med en hemsk förbannelse, av den onda trollkarlen Zacki. Han förvandlade alla djur i hela världen till träd. Trädens energi som dem fick av den lilla solen som lyste genom trädtopparna, stal trollkarlen till sitt eget rike.
Zackis rike var väldigt vackert. Hans palats var av guld och hans hatt av silver. Hatten var en magisk hatt, alla som rörde den förvandlades till dvärgslavar av koppar.
Vid en liten sten, vid Zackis rike levde snigeln Lotus. Han var det enda levande djurväsendet som ännu inte blivit förtrollad av Zacki. Lotus hade gömt sig flera veckor under sin sten, innan han till slut vågade sig ut.
Lotus såg inget för solstrålarna som lös honom mellan ögonen. Hans skal såg annorlunda ut. Det glittrade av världens vackraste glitter och lent som världens lenaste sidenkudde. Lotus visste inte varför, men han kände sig plötsligt full av kraft.
Han började glida fort in till skogen, innan någon såg honom. Han tyckte att det var så konstigt att allt var så tyst. Det enda som hördes var trädens sus genom vinden. När han kom till skogens gräns försvann solen, det glittrande vattnet och de ljuvliga blommorna. Han kom in i en mörk, vissen och ful skog. Lotus ville genast vända tillbaka, men han stoppades av en mörk väg som växte fram bakom honom.
Han fortsatte in i skogen när han plötsligt hörde ett sus genom vinden. ”Hjälp oss vackra glittersnigel, hjälp oss härifrån!” Lotus blev rädd och såg ett ansikte på ett av de vissna träden.
”Vi är dina vänner, djuren!” sa det största trädet. ”Du är den utvalde!” Lotus blev rädd, han måste rädda sina vänner.
”När den onde Zackis förtrollade oss till träd fick vi en sista önskan. Vi önskade att vi skulle bli räddade och att ett djur skulle klara sig ifrån hans onda silverhatt. Han ljög och vi trodde hoppet var ute. Men du måste vara den utvalde!” Lotus visste inte vad han skulle göra. Han backade i förskräckelse och råkade komma åt en liten vissen blomma. Blomman förvandlades då till en fjäril, den vackraste fjärilen Lotus någonsin sett.
”Ditt skal!” ropade fjärilen. ”Ditt skal är magiskt. Tack vackra snigel!”
Då försvann det vackra glittret på hans skal. Den magiska kraften, som räddat fjärilen, var slut.
Det hördes ett sus genom vinden och plötsligt landade ett löv på marken. ”Tre dagar,tre nätter, pumpafrön du magiskt sätter.” Stod det med guldbokstäver på bladets yta. Ingen visste vad det betydde, bara att någon sänt lövet till dem.
Nästa dag var alla träd förvandlade till pumpor, och tre pumpafrön låg vid skogens slut. Lotus grävde ner fröna, långt, långt ner i jorden och vattnade dem med sina egna tårar. Fröna var hans sista hopp, han ville inte vara ensam längre.
Nästa dag hade pumpafröna förvandlats till stora mogna pumpor. Pumpornas rötter var torra och sönderslitna. Himlen var mörk och kall. Någon hade varit här och förstört hans vackra pumpor. Lotus hämtade de vackraste blommorna och doppade dem i den vackraste floden. Sedan tog han vattnet på sitt skal, och en magisk förvandling gjorde skalet glittrigt igen. Glittrade som det vackraste guld.
Nästa dag gick han tillbaka till pumporna, nuddade sitt skal mot dem och pumporna förvandlades till skogens djur. Förtrollningen var bruten.
Men då hände något! Lotus förvandlades till en sten.
Djuren tog Lotus och bar honom till den vackra floden som räddade deras liv. De la Lotus i vattnet och han förvandlades tillbaka till en magisk snigel igen. Riket var räddat, och de levde lyckliga i alla sina dagar.
/Slut
